Har en liten dipp här... Ska försöka hitta någon utbildning och göra något vettigt med mitt liv. Har hittat en grej som är intressant, men det är 60 stycken i hela sverige som har möjligthet till det. Då borde man brinna för det. Inte bara fundera på de som en kul grej...  Sååå svårt det ska vara!!

Och sen.
 Det är bara det, att jag trodde vi skulle bara bästa vänner för alltid.

Och alltid blev inte ens en tid som räknas. Saknar våra roliga stunder emellanåt. Hur arg och ledsen jag än är, går det också över, eller mattas ner åtminstone. Då kommer saknaden. Det har hänt att jag har hållt telefonen i handen av gammal vana, bara för att se om du ska med på nya upptåg. Sen inser jag. Att du valde bort mig ur ett liv lika lättvindigt som man slänger bort ett par sockor när dom är använda.

Och jag lägger ner telefonen och tänker inte mer på det, för den här gången.