Kan man strejka mot sig själv?

What if you
Could wish me away
What if you
Spoke those words today
I wonder if you'd miss me
When i'm gone

För inte alltför många månader sedan var mina dagar fullbokade, jag skrattade mig igenom det mesta, även om det alltid finns något som tynger, så kan man tänka bort det allt som oftast om allt annat är så toppen. Just nu är det allt annat än toppen. Har en svacka igen.

Jag ler på jobbet, jag skannar varor som jag inte ser, kan plötsligt titta på kvittot och tänka att " den varan borde väl inte vara med, den skannade jag aldrig?" men visst det gjorde jag. Jag är inte riktigt närvarande. Och jag vet ju. Att det var likadant i helgen. Och veckan innan. Och tiden innan det. Ingen bryter riktigt igenom längre. Jag skrattar. Men jag skrattar med munnen, inte med hjärtat.

Jag hatar dom här svackorna, för jag vet att jag borde kunna välja att inte vara så. Men det verkar inte gå liksom. Känns som en höstdepression på nåt sett. Jobbet suger. Hade en ordentlig highlight idag dock, SOFIA och OLLE! kom tillbaka, olle jobbade, medan sofia hälsade på, har inte sett något av dom på månader och citygross är inte längre det citygross som jag älskade förut. Massa folk försvann och hej och hå. Men med olle tillbaka, kommer det nog bli bättre, han har en total makalös förmåga att roa alla runt sig, cgs lilla (inte så liten, tror han har växt medan han vaar borta om det är möjligt?), gullegris! Ha.

MEN iaf. Jag tycker inte mycket är kul alltså. Jag vill ha ett mål! och fine, jag kommer åka till australien i höst/vinter när de nu blir. Men det är för långt bort! Jag blir tokig. Jag vill ha tillbaka den spralliga skrattiga busiga Josefina. Det här funkar inte för mig. Så vad gör man? Strejkar mot sig själv?

Ska ta en välförtjänt sömn nu. Säger godnatt och ber om ursäkt för ett alldeles för långt inlägg, åtmintone något som är i sann Josefina- anda.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0