..Och konstigt nog. Var jag inte så döende länge. Sorgeperioden blir visst väldgt komprimerad denna gång. Hoppas jag! Jag vill fortfarande fortsätta skratta och jag kommer nog sakna en del saker. Jag är knäpp, men den där känslan av att stå på morgonen och fundera på vilka underkläder man ska ha idag, den försvann! Jag vet jag är udda. Men skrattet kommer jag sakna. Väldigt mycket. Mest.


Bestämde mig för att cykla till jobbet i det fina vädret, trots minus 8. Brr. Men kan inte låta bli. Och mn buss går nu så..

Har sovi en tung sömn inatt, har ont i huvudet. Men Sandra, jag ska skicka smset till mig själv snart. Tror de får bli på lördag, då vi ser fram emot trappan?

Lönedag på jobbet. Hoppas det håller mig sysselsatt.