Igår kväll var det ju inflyttningsfest hos Anna! :) Hade väldigt roligt där! Många återseenden som sträcker sig till och med min första stora kärlek från sjuan, haha. Så himla kul:) Dansade mycket, skrattade mycket men allt har ju sina baksidor, man får aldrig lycka utan olycka.

Och tyvärr min vän. Inget är som det brukade vara, det är för många svek, för många ord som sårat och jag orkar inte längre. Jag vill ha vänner som visar att dom vill vara min vän, som kämpar för det och som bryr sig om miig, hur jag mår och hur deras val påverkar mig. Kör ditt eget race, jag har gått av banan. . Inget av det är något jag sett sen allt började.
Det är en annan person som växt fram, och kanske har även jag förändrats. Har börjat inse vad jag törs kräva och vad jag inte accepterar. Många glada dagar och galna nätter har varit. Kanske blir det fler. Men just nu känner jag inte för att kämpa för något som inte längre ger mig någon glädje.

Kan också tillägga att fyra timmars sömn, en baksmälla som jag inte haft på länge och elva timmar på jobbet satt sina spår. Två pizzor på jobbet gjorde lite granna för energin. Nu sitter jag hos Johanna och surar över idioter som får oss att falla så lätt, som vi låter leka med oss för att vi inte är tuffa nog att släppa taget. Vilka är dom största idioterna? Dom eller vi.. Jag vet inte vad som har varit svårast att vara förälskad i en idiot eller den bästa, och veta att man inte får någon av dem man verkligen skulle vilja ha. OM allt vore annorlunda vill säga. Just nu älskar jag bara att jag har någon som får mig att kliva upp varje dag!

Get me outta here. Cause my eyes are burning of these silly tears...Esmee denters-. Love it. Peppande depplåt. Och danssugen blir man ju..