Det är mörkt. Överallt. Inte becksvart. Det finns några små ljuskällor som gör att jag orkar leta. Leta efter den väg som är MIN väg. Men det är precis. Precis när man tror att man gått helt vilse, dyker en liten liten ljuskälla upp, och i takt med mitt intresse för den, växer den en aning. Men jag tröttnar. Alldeles för fort.

Stimulering. Något nytt. Något som inte bara räcker för stunden. Det är vad jag saknar mest just nu. Det har kännts ganska grått ett tag, trots att jag försöker, trots att vissa stunder är mer än bra. Jag är så himla långt ifrån nöjd.. Och jag vet inte riktigt vad jag behöver för att bli det?

Efter några härliga stunder ihop med Jenn och Linus, en helkväll som kom som en stor glad överraskning i form av Tinowixen, en granne som bara är en helt underbar tjej, och ett julkort med fem små ord, som gjorde all skillnad. "let us grow old together". Fem små ord som gjorde att jag kunde le, även efter en dag i kaos. Det räcker de. Och jag läser igen, och igen. För att fortsätta vara tacksam för det jag har.

Åhh. Energin är inte på topp och jag saknar mig. Hittar mig inte riktigt. Jag har blivit något liknande vuxen, sa jag till Tina. Hon klappade i händerna. Jag känner lite sorg. Jag vill ha solstrålen tillbaka som är på gång med galna upptåg, hon som skippar sömn, jobbar halvtrött, men i gengäld levt livet under några timmar som gör det så värt det!

Jag skulle kunna stänga in mig här. I flera dagar.  I morgonrocker skulle jag knalla runt, tvn skulle vara mitt sällskap och i fönstret skulle jag vara sittandes med Jane Eyre. Och efter de dagarna. Skulle jag fortfarande inte ha något klart. Allt är så suddigt!

Januari, Febuary, March, April, and May.
June,July, August is just another day,
September, October November trying to find a way.
And In December to mark my calender for just another year.