Det mest deprimerande som finns är att sitta hemma en fredag eller lördag kväll och göra ingenting. Jag är trött på att alla som alltid varit prioriterade på min lista, har prisriterat ner mig till högst kanske en femteplats. Jag är trött på att kämpa. Jag säger det här idag. Imorrn vet jag att jag är igång igen, försöker få till den där relationen som en gång fanns. Eller hör av mig till fem olika personer som alla svarar att dom har annat inbokat. Men just nu suger det helt enkelt. Jävligt hårt.

Jag vet vad jag vill ha nu. En pojkvän. Jag kan lika gärna bli en toffel, sluta träffa er mer än någon gång varannan månad. Ni kommer säga till mig " Vad var det jag sa, man blir såhär av att träffa någon". aa visst. Ni prioriterade bort mig först. Ni såg till att jag inte längre ser någon annan utväg. Blaj.