Sen igår kväll har jag varit på pissigt humör. Riktig sådär illa så jag kna slå någon. Vet inte varför, säkert kvinnoförbannelsen kallad PMS vilket gör mig ännu surare, varför ska bara halva befolkningen behöva lida av de? dock har de sakta men säkert under dagen blivit bättre och bättre, några kommentarer i bloggen, några vrämande ord från kompisar, och en entusiastisk eme som ska träffas ikväll, dessutom ullared imorrn. I

Ibland måste man nog spåra ur helt för att hitta sitt rätta spår igen...

Jag saknar min vän...