Jag vet, jag vet jag vet.

Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag vill ha. Jag blir mer säker för varje dag som går. Synd att läget är som det är. Synd att modet inte fanns. Vissa dagar går bättre än andra. Det är en lång klättring upp till toppen. Men det tar ca en sekund att kana hela vägen ner till noll igen. Nu får jag ge mig snart.

Nästa helg håller jag tummarna för. Sen kommer en helg till. Sen kanske det är dags för hästarna att flytta till sandra ett tag. Åh vad trevligt. Då blir de mer ridning på schemat.

och nästa helg. Då gumman min, min ängel här i världen då ska vi MÅ BRA. Hur går de med fredag?

Och Eme. Jag har fått en ide. Men ska fundera lite till på de innan jag avslöjar något. Du vet nog vad kanske..:P

// En Josefina som börjar bli trött på sig själv. Men som förhppningsvis går mot ljusare tider

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0