Kanske är det chocken att komma hem och upptäcka att inget är som man förväntat sig. Eller ingen. Eller det finns två små undantag som lyser upp mitt liv lite granna, tror ni vet vilka ni är just nu. Resten, jag vet inte. Sitter bara o undrar va som har hänt med alla. Försöker förstå. Men det finns kanske inget att förstå. Ni tog klivet ifrån allt och "blev vuxna" och jag var inte här och såg det. Hade allt varit annorlunda om jag aldrig åkt?

Ja. Jag tror faktiskt det. Allt hade iaf inte kommit som en chock. Just nu, känns det faktiskt som att jag lika gärna kunde åka tillbaka till Colerne. Jag hade mer kontakt med dom flesta då. De brydde sig mer då. Och vad hände med oss`? Jag förstår mig inte på dig. Inte ens lite, inte ens alls. Vad är det du håller på med? Du verkar inte förstå hur mycket det sårar att du gör som du gör. Vi får se hur de blir. Jag är ju villig att prata om det. Till skillnad från vissa andra. Jag vet inte hur det kommer sluta. Men forstätter det såhär, så kommer det sluta fortare än fortast. Hur ont det än kommer göra, kommer det vara lättare att ta sig ur det, än det jag måste stå ut med just nu. Tror jag iaf. Jag vet inte. Jag är bara så fruktansvärt förvirrad. Jag förstår inte.

Jag förstår inte någon alls i princip. Det verkar vara allt det handlar om föresten. Förståelse. Jag vill, måste och försöker förstå. Men jag kan inte. För det är ingen som vill ge mig svaren. Och jag behöver faktiskt en ganska står ledtråd för att kunna klura ut alla gåtor.

Imorrn är det en ny dag. Kanske har jag fler svar då. Jag vet att jag iallafall kommer ha ett svar på frågan vad som händer härnäst. Bollen ligger inte hos mig. Men jag kommer att ta den och göra något med den.

XX