Skrev ju i förra inlägget om att jag saknar min tid i England, saknar dom små trollen, Sian, Emma, hästarna. Okej, jag längtade hem. Men hade jag stannat ett år hade det nog varit annorlunda. Hade jag vetat att det som gjorde att jag ville komma hem, skulla sluta som det gjorde och att alla vännerna faktiskt fanns kvar, att inget i Norrköping förändrats. Ja, då hade jag absolut kunnat stanna 6 månader till. Julie har inte hittat någon ny aupair än....

Men iaf. Idag när jag kom hem låg ett tjockt brunt kuvert och väntade på mig. Jag visste direkt: Det var från Sian! Åh det gjorde min dag:) Hur lycklig kan man inte bli. Hon har fyllt år, 28 är hon nu, hon fick mitt brev dagen före, och skrev att det var som att fira sin födelsedag extra speciellt. Jag skämms för att ha missat den,. ska fixa en riktigt bra present. Hum, vad?

Connie, söta lilla vännen hade skrivit ett brev till mig med, men för någon som inte är född i ENgland, var det svårt att lista ut en av meningarna, får helt enkelt ignorera meningen och svara så gott det går:)

Nu ska jag svara på brevet! Snabbt svar tillbaka nästa gång lovar Sian! :D

XX Josefina