Haha ja. Alltså. Jag är verkligen sjukt trött. Ska bara vänta till slutet med att skriva det sjukaste som hände idag. Ingen stor grej. Egentligen,. Bara något som absolut alltid kan hända just mig.

Sov bara tre timmar inatt. Det är väl så det ska vara efter en kväll på krogen.. Hehe. Sandra kom till mig efter jobbet, vi fixade till oss, plockade på oss Eme och Philip och försvann ner till martins lilla etta (tvåa?). En ganska seg, men ändå helt okej förfest. Gillar folket iaf=) Sen tog vi oss ner till Palace. inte alls mycket folk och tja. Ni som var där vet hur den kvällen var för lilla mig.

Klockan slog hemgång alldeles för snart ( eller?) och det var dags för Martin att skjutsa mig och Sandra hem till henne. Vi pratade länge trots tröttheten. Och nej, vi klagade inte när pappa kantojärvi sa åt oss att gå upp vid 8tiden. Det var dags att flytta hästar.

Kom ner till viken, här var de kaos som vanligt. Fyra hästar som ska lastas, en kalv som ska åka, en get som ska föda, djur som ska ha mat och en matsäck som ska förberedas. Det kunde ju inte sluta med annat än panik och arga miner. Killingen vart dödfödd föresten. Kraken. Så sorgligt att se mamma pumpa för livet för att få fram några hjärtslag. Men det var nog inte menat att den skulle finnas hos oss.

Men iaf. Tillslut efter vad som kändes som en evighet ( vilket det iofs också var) kom vi till Sandra. Hästarna var nöjda, Sandra var nöjd, jag var nöjd, kort sagt alla nöjda o glada. Jag spenderade eftermiddagen med Viktoria, vi åkte till hennes mamma, klippte en kebab ( ja ja, nyttighetsveckan är garanterat förstörd. Jag som var så duktig i veckan.) ( och föresten. klippte en kebab? låter ju bra att säga det. men vad jag menade var förstås att vi köpte en kebab som vi senare åt. Om någon nu skulle undra vad sjutton jag gör på fritiden..;) ) 
Nytt försök nästa vecka med nyttighetsprincipen..

Nu till det komiska. Tänk er en trött Josefina. Som kört bil hela dagen. Som råkar köra för nära trottarkanten jag kört förbi hela mitt liv. Det sa pang, bilen skumpade, jag svor, Viktoria vart rädd, jag vart rädd, kastade mig ur bilen. Japp. PUNKA. Suck. Den här dagen kunde ju inte bli sämre. hehe.

Fick panik,hur skulle jag kunna fixa det? Tog mig in på parkeringen, ringde mamma, hon sa att de inte fanns något reservdäck. Jag undrade vem sjutton som låter en bil köra iväg utan reservdäck?? HaHa. Ove sa att de fanns visst ett däck. Jaha. Ner på marken, folk tittade. Dom drog på mungiporna. Ingen hjälpte till. Dom bara gick vidare med sitt förbannade lilla leende. Tur att jag gjorde någons dag med mitt missöde. Försökte bända upp skruvarna ( ja, vet att det finns ett namn, men kommer faktiskt inte ihåg.) DET GICK INTE! Grr. vad arg jag var. En snäll farbror hjäpte oss att öppna dom. Sedan lämnade han mig åt mitt öde. Viktoria stod bredvid och gapskrattade. Tillslut skrattade jag med. Det måste sett dumt ut. Två blondiner, med ett punkterat däck, den ena svär , den andra skrattar. Ingenting hjälper. Men efter att den snälla farbrorn fixat det värsta lyckades faktiskt, hör och häpna Josefina fixa det hela på egen hand, och jag kunde nöjt köra därifrån med ett segervisst leende på läpparna. Där fick ni så ni teg!

Vet ni en sak`? Det är dags att bränna historieboken. Det är dags att börja skriva ny historia. Ett nytt kapitel i mitt lilla liv. Men vet ni? Bara föratt historian kommer att få brinna på gröngula eldar, betyder det inte att tillbakabickar saknas i dom nya kapitlen. Det kommer alltid att ligga med en tillbaka blick. Men nu ska det bli så himla mycket mera blickar framåt...

// Josefina. Bara jag.