Höst och bergochdahlbanor..

I min bubbla, ser utan att se, hör utan att egentligen höra...Tiden försvinner, det börjar närma sig sitt slut, denna underbara sommar känns som långt borta..nu idag är det höst, såg det egentligen förra veckan, löven börjar trilla och ikväll var de svinkallt! Mössa och vantar som effi sa....Hösten är grå o tråkig, en tid där man bara är och tar sig igenom den tråkiga vardagen, i väntan på en riktig vinter och kanske även våren...man ser fram emot att få en lite ljusare tillvaro...Så känns de nu...ser fram emot att något roligt ska hända...KOmmer de o komma?



_______________________________________________________________________________________

Jäkla Hampus allt jag skrev försvann, får väl skriva om lite då..

Igår var ju segisdag nummer ett, gick i oyjamas ända till fyra(!) o sen sov jag en stund..pappa och kacka tyckte det var såå kul att komma in och väcka mig med kastrulllock!!! Väldigt roligt tyckte inte jag, herreguud vad dom är barnsliga. trots att mitt huvud tog ordentlig stryk av de, och att jag vart skapligt sur kunde jag inte låta bli att skratta åt pappa, han såg så himla nöjd ut....vilken tönt han är egentligen...

Senar epå kvällen kom eme,effi och slutligen sandra förbi här..vi skulle vänta på jennifer och sen ta oss till karro där det var fest på g...efter lite om och men kom vi iväg, men humöret var inställt på att vara hemma och ta de lugnt, så det vart inte superskoj, men det var trevligt..lämnade av sandra på hennes superroliga hawaiifest, sen vart det raka spåret hem, trött som sjutton, men inte tillräckligt för att sova..kollade film istället, sen somnade jag äntligen till...sov dock oroligt, vaknade hela tiden och drömde hur mycket som helst, sandra var i farten där;) haha

Nae usch det är för mycket känslor nu, allt är som en enda bergochdahlbana...ena stunden vill jag bara vara ute med kompisarna och hitta på så mycket bus jag kan, andra stunder vill jag bara vara ifred och gråta över att jag lämnar alla jag älskar och allt som betyder något...i nästa stund är jag stolt över mig själv över att jag lyckats fixa detta...Men vet inte hur jag ska hantera allt det här, skulle vara lättare att stå helt känslokall inför detta..Orkar inte riktigt längre...Ska ta o väcka eme så småningom tror jag, hon kasnke kan lugna mig lite...ska ta en promenix först, kanske kan vara skönt..ska kolla film med effi och eme ikväll, nån mer som är intresserad...vi ska se harry potter femman...hoppas den är något bra, men ryktena säger ju inte de direkt..:S  skönt att göra något lugnt iaf...

vill nog egneltigen ner till pärlan, hon får mig på andra tankar, nämligen inga alls....<3 Saknar fisen min också, hon känns sååå långt borta..mn vi har ju telefonerna vännen min!

gaaarrrhhhhh:S


Kommentarer
Postat av: Emelie

Nej! Jag vill inte heller känna mig som en bergochdalbana det suger verkligen. Vet inte riktigt om jag är med i huvudet längre. Känns som allt bara är i en tjock dimma. Lite minnen som flyger förbi då och då. Är rädd för att allt kommer ta slut så väldigt fort. Och det gör det ju. <3

2007-08-19 @ 14:36:33
URL: http://cotumee.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0