Igår när jag slutade, fick jag en liten surprise! En bil väntade på mig, och innan ajg visste ordet av, var jag på väg till vikbolandet och sandras lilla(?) fest, som jag ju INTE skulle gå på eftersom klockan slutligen blev tolv innan vi kom dit, (jag hade jobbat 11-2130, och skulle börja igen 08.30). Ups!

Men spontant är bäst. Och jag kände att det var rätt val. Åkte med viktor och hans kompisar ut, hejjade på Sandra och sen träffade jag sthlmspojkar. Och andra folk från vikbo, vissa mer välbekanta en andra.

Och jag har det nöjda lilla leendet på läpparna som suttit i hela dagen, trots tröttheten av ingen sömn och massa jobb. Det var ju så värt det! ;)



Du känner mig för väl, och tur är väl det... ;)