Give me the hope and the guidance I need.

Jag minns en sommarnatt. Fönstret stod öppet och jag lyssnade på staden som vaknade, såg hur solen gick upp. Andetag, lugna och sorglösa. Jag hörde Elegi spelas i mina öron. Ett lyckligt ögonblick, som också det tog slut alldeles för fort. Jag minns de, och påminns om att allt gott för något ont med sig.

Jag frågar mig själv om och om igen om det är värt det. Svaren växlar,men i slutändan står jag där, gråtandes och ber om något jag vet att jag aldrig kommer få. Jag har valt att acceptera det. Försöker förstå. Försöker försöka. Hjärtat dunkar och jag hoppas, hoppas hoppas att allt blir bra tillslut. Du visar det inte som alla andra. Kanske måste jag bara tänka om. Tänka att ditt sätt är bättre än det jag är van vid.

Jag vet inte. Good days and bad days. Jag måste ta mig ut från fängelset. Bryta mig loss. Börja bygga upp det som en gång var en stark glad sprallig tjej. Jag måste bryta mig loss. Och vill du vandra den långa vägen med mig. Så är det upp till dig från och med den dag jag påbörjar den vandringen..

Jag tittar på andra och ser, ser det jag inte kan få. Jag blundar, vänder huvudet bort, och tänker på hur du ser ut när du ler. Och en liten liten värme sprider sig inom mig..

RSS 2.0