Förtvivlan

Jag har inte kommit över det än, inte i närheten. Så fort jag inser att jag ler lite, sköljer allt över mig och allt slocknar igen.  J&J - Ni jobbar så hårt för mig tjejer. <3

Jag förstår nog inte riktigt vad som hänt. Från början till slut. Men jag är så oerhört förtvivlad. För att jag äntligen trodde jag skulle få lite ro. Och nu är jag därnere i djupet igen, kämpandes för varenda simtag som kan ge mig ett andetag. Så fort jag kommit till ytan, dras jag ner igen.

Att vara uppe i det blå, är den dröm man alltid vaknar ifrån. Jag har ju hoppet kvar någonstanns därinne, konstigt nog. Men jag ser ingen mening med något just nu. Jag orkar inte fler vändor. Jag behöver lugn i själen. Och jag vet inte hur jag ska få den!

Om du ändå kunde varit en idiot, Det hade gjort det lättare...

My tears don't fall, they crash around me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0