..Är ju alltid skoj:) Efter jobbet kom Sandra hit och vi fixade i ordning oss sakta men säkert. Har nog inte nämnt det än, men jag har äntligen klippt mig:) Dock är vissa delar kanske inte bättre än förr, min lugg är väl den kortaste Sverige har skådat, men den växer ut fort. Hoppas jag...Sen var de en sväng till effi, sen var de bara jag o eme som gick vidare o plockade upp eme o philip, och ner till wasaparken till philips kompisar. Ett roligt gäng, helt okej vart de där. Sen vart de Palace, som jag väntat:) helt okej kul hade vi, var inte riktigt på topp för dansen, är väl ovan nu antar jag, men fick träffa mina Sörpingspojkar en sväng med, då blir man glad:) Har saknat er! Nästa helg blir de fest med hela bunten, det ser jag fram emot..

Just nu känns de som jag försöker få ihop ett kompisgäng som inte bryr sig. vad har hänt när jag varit borta. Ni har förändrats. Jag vet. Det har jag med. Jag har lärt mig kompromissa och jag har lärt mig vad so är viktigt för mig och att anstränga mig för att få det. För mig var det ni som var så viktiga. Ni betydde allt. Men frågan är hur länge man orkar. Jag blir rädd, det har bara gått en vecka. Jag tänker fortsätta försöka, så lätt ger jag inte upp. Men då vill jag få lite valuta för det med. Annars kan jag lika gärna lägga energi på något som ger resultat...

Ikväll får vi se vad de blir. Vaknade ju upp imorse utan större problem (alltså mindre än väntat, alltså en svag känning av huvuvärk någonstanns långt därinne, inget jag inte är van vid att gå runt med.;) ) Ska till bus nu o träffa lille rasmu som nog inte är så liten längre. Sen får vi se om Martin känner för o träffa mig, annars blir det en lördagskväll med pappsen. Vilket liv jag har. Måste nog stäng ain mig på rummet istället. Han driver mig till vansinne.

Njut av helgen. Snart är de dags för en ny vecka.

Puss o kram o massa kärlek till dom som behöver det<3