Hej på er!

Igår åktes det ut till Sandra och hästarna igen:) Vi pillade lite med hästarnas fötter och PRECIS när vi sadlatoch tränsat började det ösrega. Kul! Not!. Bara att dumpa hästarna i hagen igen. Lyckades dock ta oss ut på åkern/kosshagen senare på kvällen, dags för hoppning!

Nu pratar vi inte massiva hinder, i själva verket kunde hästarna gå över dom i skritt...Men de va inte utan att de pirrade lite magen. Har inte hoppat många gånger i mitt liv, och är totalt sämst på det. Men det gick bra, nästan hela tiden. Pärlan tyckte de va dökul, de va snabba språng. Hade gärna höjt hindret lite, men de får bli en annan gång. Dock vart det en liten incident där....

Pärlan var ju som sagt lite väl på, ett snabb galopp, en snabbt hopp och...:
Ett Tvärtstopp!
Jag kände sekunderna innan att nu åker jag av! Och minsann,. Hon böjde ner hela huvudet, så lilla Josefina åker vackert kana ner för halsen, landar på rumpan och alla mina blåmärken och mina döda muskler efter friskispasset skriker högt. Jag skrek och skrattade snarare. Sandra skrattade värst. Vrider sedan huvudet. Snacka om tur i oturen! Fem cm från min arm ligger en megastor bajshög! Hehe. Hade jag trillat i den alltså,. Då hade de inte vart lika skoj. Inte för mig iaf men för Sandra;) Så kan de gå, skoj var det iaf!

Annars var de lite ridning idag, film och mcdonalds igår, och en sväng runtom i stan med Tysken och munken idag. Imorrn ska jag eventuellt jobba, annars blir det storstädning och att träffa Oscar :)

Brev från Sian idag med, äntligen! Jag blir så lycklig.

Det du sa gav mig de dagarna tillbaka för en sekund. Dagar jag velat glömma. Men som ligger bevarade långt därinne. Det är så jobbigt att se tillbaka så jag försöker se frammåt. Men det är inte alltid så lätt.

Ta hand om er!

Puss!
/ Josefina